fredag 25 februari 2011

mammagruppen

Idag var det då dax för mammagrupp på bvc..Med lite pirr i magen tog jag Lovis i vagnen och promenerade till bvc...Typiskt nog så gick jackan sönder i dragkedjan på vägen dit....
Väl framme så samlades vi i ett rum med stort bord..jag var som vanligt först på plats, sån är jag, alltid ute i god tid..vill inte komma försent så hellre är jag minst 10 minuter före på det jag har bokat...
Mammor med barn började samlas runt bordet..Medans vi väntade in alla så gick frågan runt om hur gammal ens barn är..Yngsta var nog 9 veckor och äldsta 1 vecka äldre än Lovis...
Våran underbara bvc sköterska inledde träffen med att berätta om tanken med föräldragrupp. Att det ska vara ett sätt att träffa andra mammor med barn i ungefär samma ålder..Kunna utbyta erfarenheter mm..Vi ska få prova på babymassage....träffa dietist och prata mat...gå till biblioteket mm...Sen sa hon en mycket bra sak att nackdelen med mammagrupp är att man börjar jämföra barnen lite...tex oj kan din bebis vända sej det kan inte min osv...alla barn utvecklas olika..En del vänder sej vid 4 månader och en del vid 7 månader..tex...

Mitt dilemma är att jag kollar på alla huvuden...men jag försöker att låta bli.....

Sen fick vi prata 2 och 2 och berätta om oss själva..sen skulle man berätta om den andra inför gruppen....

Under tidens gång så satt jag och funderade på om dom andra undrade varför Lovis har så litet huvud så till slut så kom det några tårar...faaan också tänkte jag...gick ut från rummet en stund...just vid det tillfället så var det några bebisar som var lite ledsna så jag tror inte alla märkte det...Inger, bvc sköterskan kom ut och pratade lite med mej...Jag sa till henne att jag vill berätta om Lovis..Att hon har nåt som heter microcephali som betyder litet huvud...Men jag ville att Inger skulle ta upp det...Gick sen tillbaka och vi började prata...Jag berättade att Lovis har mindre huvud än andra men att ingen läkare kan säga hur det kommer påverka henne..

Men efter vi pratat lite om Lovis så var det såå skönt!!! Nu behöver jag inte fundera på om nån undrar eller så...Mamman som satt brevid mej sa efteråt att hon inte ens tänkte på Lovis huvud utan bara på hur otroligt söt hon är....Då blir man så otroligt lycklig...Detta kommer bli en jätte rolig tid...
Jag känner mej så stolt..För det var ett stort steg att berätta inför 6 andra mammor...

Lovis är min dotter och jag älskar henne såå himla mycket..Vill att hela världens ska få ta del av henne för hon är en sån underbar liten tjej...Och hon var den glada goa tjej som hon oftast är..Skrattade mot alla som pratade med henne...

Jag är verkligen stolt över mina barn...

1 kommentar:

  1. Men va skönt att du tog mod till dig att berätta, dessutom kommer du kunna prata med andra om din oro också nu när de vet att det är fritt fram att fråga.
    Jag vet när Bianca var liten och hennes smultronmärke var jättestort, folk glodde och trodde säkert att det var en tumör. Jag berättade också för alla jag kände och det kändes lättare på en gång när folk visste att de kunde fråga. kram på dig och dina godingar!

    SvaraRadera