kvällspigg

Söndag kväll fortfarande...Är konstigt nog inte alls speciellt trött..Jag som brukar vara så kvälls trött så jag somnar varje kväll på soffan...men inte nu...Så jag bloggar lite i stället...

I morse tittade jag lite på morgon nyheterna på tv 4..Söndagmorgon eller vad det heter....Dom hade ett repotage där som berörde mej mycket..Det var en kvinna 40 år som hade fått sjukdomen ALS..en fruktansvärd sjukdom där du blir förlamad i varje muskel....Denna kvinna som var mitt i livet med en liten son,nu 3 år..Tror hon hade haft sjukdomen i ca 1 år..Efter att haft sån ångest så hade denna fantastiska kvinna hittat livsglädjen igen...Dels för hennes son men hon hade även hittat kärleken igen...Skulle snart gifta sej..Underbart!!!.....Men livet är ju så...Du kan aldrig veta vad som kommer att hända...Vissa drabbar mer av sorg och andra inte...Livet kan verkligen förändras drastiskt...Det gjorde mitt liv den 18/1 2010 då jag gjorde ett grav. test som visade positivt..I både chockande tillstånd var vi ju glada över detta fast det kom som en överraskning ( JA jag ver hur barn blir till...fniss..men ändå)
Åhh jag skulle bli mamma igen..:)) Och visst är det ju så att vi tar för givet att man ska få ett friskt barn..man tänker ju inte på nåt annat...Dagen då ultraljudet skulle göras så var man ju pirrig och förväntansfull...Men undersökningen gick inte som man tänkt sej..Vi fick en ny tid efter 1 vecka..Då stod det klart att huvud måttet inte stämde med dom andra måtten...Vad?? Hade inte hört detta förut...Vi fick tid till Special fosterdiagnostik i Uppsala..Där konstaterade dom att huvudet var mindre men att det lika gärna kunde vara helt normalt...Ordet microcephali kom på tal och det hade jag aldrig hört talas om....Vi fick göra ultraljud i 3D och det var helt fantastiskt...Fick se bebisens lilla ansikte hur tydligt som helst...
Erbjudande om fostervattensprov fick vi men vi tackade nej..Finns ju en missfallsprocent och jag ville inte riskera nåt....

Nu när Lovis är född och hon har microcephali, betyder litet huvud, Hjärnan har inte vuxit som den ska i fosterlivet...Hennes huvud är mindre likaså hjärnan...Ingen läkare kan förutspå hennes framtid men utvecklingsstörning är ju ett faktum...Livet är hårt ibland...
Jag har fått frågan några gånger om vi visste om detta innan hon var född..Och ja på ett sett visste vi men inte hur det kommer att bli...Vi ville ha denna bebis oavsett!!! Det finns dom som säger att dom aldrig skulle kunna föda ett barn som inte är helt normalt...Jag älskade ju det lilla livet som växte inom mej....Abort fanns inte i mina eller Jonas tankar...

Jag vet att utvecklingsstörda inte alltid accepteras  i vårat samhälle...Det är ju något onormalt som inte passar in i normen som normalt..Allt ska ju vara perfekt..eller??? Lovis är min underbara gullunge..Hon är så charmig...Glad...Hon ska få leva på sitt sätt och jag hoppas verkligen att allt kommer bli bra för henne...

Ibland har jag mycket tankar..Bearbetar...Det är en lång process...Vi i denna familj har fått något unikt...Alla människor är unika på sitt speciella sätt...Alla har rätt till att bli accepterade...

Detta blev ett långt inlägg...Skulle kunna skriva mycket mer....Kommer mera sen kanske...
Nu ska jag försöka sova..Godnatt!!